I helgen var vi på min favoritplats på jorden. Makapuu. Helt enormt fint. Bara simma runt i klarblått vatten, leka i vågorna och bränna sig på stranden. Stoffe blev dock sjuk och började spy. Efter att ha lämnat av honom där hemma så drog vi vidare in till Honolulu och satte oss och käkade på Panda Express, snackade om livet och njöt. Jag, Cobe, Johanna och Erica.
Cobes mamma anlände söndagskväll så vi hämtade henne. Stoffe spydde 9 gånger men blev frisk på tisdagen.

Vidare så har veckan mest sprungit iväg, men amerikansk fotboll, tennis, lite strand och en hel del jobb med STNs nya blog: http://surfingthenations.com/blog – Besök gärna.
På tal om STN så har arbetet här i stort gått bra, men det finns vissa grejer som skulle kunna ha gjort bättre vad gäller kommunikation och planering och effektivitet. De har en tendens att komma upp med uppdrag i absolut sista minuten. Det är väldigt viktigt att man är på kontoret de tider man har på sitt schema, men hur effektiv man är – det spelar tydligen ingen roll. Så jag och min kompanjon har varit lite frustrerade på just den punkten. Men de har varit väldigt tacksamma över att vi kom och vi blev hyllade vid avskedet. Vi har nog lämnat en hel del fotspår där borta och vi var mer än välkomna till att stanna.

Nu sitter jag på Heathrow Airport, London och skriver det sista inlägget. Tack alla som har följt min resa – Kul!

Snart gar planet vidare till Copenhagen och där väntar familjen:)

På tisdag fortsätter jag upp till Oslo där jag ska tillbringa min praktik på Agens AS. Ser verkligen fram emot det. En annan anledning till varför Oslo, är Inger Elise. Ska bli fantastiskt att äntligen få en vardag tillsammans.

See you later.

Mvh
Jonathan

Annars så har det flutit på rätt lugnt.

Förra helgen var vi och hjälpte till på PGA-touren, Sony Open. Där fick vi dela ut några serveys som folk skulle fylla i. Efter 25 sådana var vi i stort sett lediga. Det slutade med att vi hängde med Jesper Parneviks fru hela dagen medans vi följde Jeppe och hans framgångar. Söndagen innehöll i stort sett samma sak. Helt okej:)

I veckan har vi hållt på att bygga upp en wordpressblog till våra kära staff-medlemmar. Så den är strax i hamn + fortsatt arbetet med endel t-shirttryck och surftävlingen.

De flesta stora surfmärkena, såsom REEF, Billabong etc har haft sina stora surftävlingar redan och det vi alla väntar på är Quiksilvers enorma ”Eddie Memorial” tävling. En tävling som går av stapeln om vågorna håller de mått som Quiksilvers Crew har satt ihop. Alltså 22 Hawaiian feet höga vågor. (En hawaiian feet räknar man nästan som en meter. Så ca 20 + höga vågor måste det vara för att tävlingen ska dra igång.)

Innan jul hörde vi rykten om att en storm utanför Japan hade dratt igång, vilket innebar stora chanser för stora vågor och därmed ”EDDIE” i mitten av januari. Ryktena blev starkare och starkare och i torsdags var det alltså dags. Ca 40´000 åskådare hade samlats på Waimeia, NS. Vi hade åkt upp till North Shore på onsdagskvällen och bodde över hos en av Cobes kompisar som bor precis vid Waimeia Beach Park. Hela natten hade Quicksilver-teamet jobbat upp speakertorn och grejjer och kamerateamen med mycket utrustning var på plats och allt var fixat och klart. Vi kommer ner till stranden, smockat, och hittar rätt bra platser. Där sitter jag och ser på det mest gigantiska vågorna jag nånsin sett och från högtalarna hör vi speakern talar högt om tävlingen. Det var inte avgjort om tävlingen skulle vara eller inte så alla, absolut alla var där i ovisshet. Vågsetenkom in, stora som små. MEN vågorna höll inte måttet. De avbröt tävlingen och vi fick snällt åka hem mot STN efter att ha fäst våra blickar mot horisonten. Trist. Men ja, här är ett klipp och massa bilder. Tävlingen har endast varit sju gånger på 26 år.

Efter kulturinslaget tog vi bussen ner till stranden vid Ala Moana, Waikiki. Där hittade en fin strand efter ett tag på longboarden. Inger Elise köpte en fin bräda från Sector 9 häromdagen.. Jay! Tänk longboard, det är en glädje för mig att se att IE också har fått detta intresset, så jag ser fram emot våren då vi ska köra en hel del…

Det blev en väldigt fin kväll och den avslutades med att vi hoppade in på biografen och såg ”True Grit”, längesen man såg en riktig Western-film. Tumme upp.

Tidigt tisdagsmorgon flög IE ifrån mig och vi har haft två riktigt fina veckor, hunnit med otroligt mycket och fått mycket tid att bara ha roligt tillsammans. Ser, som sagt, fram emot våren då vi ska få en vardag tillsammans.

Nu har vi snart bara två och en halv vecka kvar här, tiden springer iväg, men vi har kommit långt vad gäller projektarbetet men vi har ett antal dagar kvar i kontoret. Kul:)

… Fira nyår på en stoor restaurang på ett hotell mitt i turist-stråket inne i Honolulu (Hawaiis huvudstrad) tillsammans med 25 andra svenskar, en kille från San Diego och en norska…

… aldrig kunna vara för sig själv, det är viktigt med egen tid…

… är några erfarenheter jag kommer jag kommer att ta med mig härifrån

Utöver allt vi upplever så har ju Inger Elise varit här. Jag måste erkänna att jag var ganska spänd innan hon dök upp på ön. Men allt har flytit på väldigt bra och jag känner mig lite lugnare nu inför våren.

Veckan har flytit på med fasta, jobb och äventyr. I.E har haft en tung period med magen, det är inte lätt att hitta mat som passar en gluten-, laktos-, ägg-, banan- och tomat-allergiker.. Men hon lever och har fått vila upp sig på ett hotel under två nätter.

Idag ska vi till Pearl Habor och kolla på båtar och gammalt krig.

Och oj vad dagarna springer förbi, nu är det redan nyårsafton.

Jag har en lång lista på allt vi ska göra, och listans prickar prickas av en efter en. Lite stressigt kanske, men vi har det väldigt bra här och jag vill utnyttja tiden så mycket som möjligt när man väl är ledig.

Det är tydligen lite tradition att döpa bilarna till något namn här, så dodgen vi hyrde har vi döpt till James (Nummerplåt). Och james, han går som en klocka och musik har vi också.

I tisdags vaknade vi upp, fixade lite surfbräder och gav oss iväg. Enligt surfrapporten skulle det vara alldeles för stora vågor för sådana som oss nybörjare. Men ja, efter ett manligt majoritetsbeslut paddlade vi ändå ut. Och vågorna var förstora. Lite rädd var man och kanske inte kanonstarten för stackars IE som kämpade med att inte drunkna. Som tur var så simmade vi in igen och åter på stranden blev det istället sol och bad. Vi lämnade Lanis och begav oss ut till Wahimeia istället. Waow. De största vågorna jag någonsin badat i. Bilderna får tala för den känslan man fick där.

Onsdagen innehöll endel shopping och en liten tur till något fjuttigt vattenfall som inte var något att hänga i granen.

Idag däremot, oj vilken dag. Helt fantastiskt. Upp tidigt och iväg norrut tillsammans med james. Vädret = lovande. Roadtrip är nog det bästa som finns, att bara glida runt i en bil med några vänner (cobe, ce, ie och jag), stanna var man vill, äta vad man vill, snorkla var man vill, sola var man vill ++. Ja. Det är gott helt enkelt. Bensinen är billig också, typ 6kr/l.

Efter att ha njutit av naturens goda var det dags att leta efter en liten butik med gluten- och laktosfri mat. Det finns ju inte, amerikanarna vet ju inte en vad gluten är. Men kanske efter en timmes letande hittade vi ändå en butik som hade ett relativt stort utbud av sådana saker som min kära skulle kunna stoppa i sig. Så efter lite glutenfria kex var hon glad igen. :)

Här kommer lite bilder.

På lillejulafton var vi och hjälpte till på Feeding The Hungry. Häftigt att kunna hjälpa 400 pers (mestadels kineser och filipinare), ge dem mat, snacka, och bara vara där.

Sen var det dags för Julafton och vi tänkte att vi skulle hitta på något lite mer ovanligt än att bara sitta och vänta. Så vi tog bilen norröver och paddlade ut med varsin bräda. Gott ändå, men det var fler som hade tänkt att de inte ville sitta och vänta på tråk-kalle anka och därför var det helt tjockt i vattnet. Surfandet går framåt, men iom att vi inte hunnit surfa så mycket, och det har inte varit tätt mellan gångerna, blir det att man hamnar lite efter. Kul vare iallafall.. Satsar på mer surf nu under jullovet.

Vi stressade hem, bytte om för att sedan åka in till Honolulu och Aloha Stadium. Där väntade Hawaii´s amerikanska fotbollslag och motståndarna på att vi skulle sätta oss ner. Tanken var att vi skulle grilla på parkeringen och verkligen ”göra” amerikansk fotboll till 100%, men tiden var knapp så vi fick gå i de andras grillspår på parkeringen. Man kunde ta på stämningen inne på stadion, så kul var det:)

På kvällen var de julkalas på STN. Vi hade julklappslek och åt lite ovanlig julmat.

Juldagen, det är då amerikanarna verkligen firar jul. Men ja, vi som svenskar är väl som vi är så vi tog surfbrädan under armen och åkte ut till västsidan. Efter 2,5 timmar ute i vattnet somnade jag på stranden och lät solen smeka min brunbrända kropp. Surfers church som vanligt på kvällen.

Igår hyrde vi en bil, en DODGE, som vi ska ha här en vecka nu när vi är lediga mellan jul och 3 januari. Vilken bil, amerikansk och vacker och AUX-ingång har den också. Och ikväll kommer INGER ELISE!!! otroligt, är väldigt spänd. Vi har inte sett varandra på ca 6-7 veckor och nu kommer hon hit… Pju. ”Måtte detta gå bra nu” – tänker jag. Men vi har ett fullspäckat schema som förhoppningsvis ska gå i box och jag ser verkligen fram emot massa dagar tillsammans med henne. Hon stannar i två veckor. (->10 jan.)

Hoppas ni har det bra där hemma. Här regnar det idag också, men som tur är har vi kusterna där man kan få någon solglimt.

Så inger superinlägg denna gången. Men vi har varit endel i kontoret och fått gjort väldigt mycket. i måndags var det fasta igen. Goa grejjer.

Måste bara nämna min kompis Johnson. Hans fisk är den godaste jag någonsin har ätit. Sri Lankisk sådan. Helt enormt…

Ta del av lite bilder istället för massa text. Go jul.

Iallafall, äventyren blev inställt förra lördagen, istället låg vi på stranden, klättrade på bergvägg, hoppade från klippa, badade i underbara shorebreaks och lite surfers church på kvällen! Okej, det blev äventyr ändå, tacksamt nog:) Söndagen var vi i kyrka och spenderade senare vår tid på ytterligare en strand.

Vidare försökte jag skölja ut mina kläder i vasken med lite tvättmedel. Tvättmaskinen här tvättar bara med kallt vatten nämligen. Jag kom underfund med att tvättmaskin är ju en fantastisk uppfinning och med ryggsäcken packad med blöta kläder begav vi oss till en tvättanstalt där vi slängde in en hög smutstvätt.

Måndagen innebar fasta igen, börjar uppskatta det mer och mer, har aldrig riktigt trott att fasta är nåt för mig.

”Mat är ju till för magen och det är gott till på köpet, så varför ska man inte äta?!”

Men faktiskt, fasta är också bra, får mig att tänka igenom mycket i mitt liv!

Veckan har rullat på väldigt fort med jobb i kontoret, god mat, tjabb om hemsida, kvällsdopp, tennis, shoppingrunda.

En morgon fick vi åka till Billabongs Pipemaster tävling som de håller varje år på North Shore. Otroligt. Men vår tid och vågorna kunde varit större. VI fick en morgon (ca 40min innan kontoret kallade) på stranden, resten av tävlingen såg vi live på internet. Men häftigt vare.

Idag sitter vi i kontoret så vi var lediga igår! Bad, surf, grill, surf, ligga i strandkanten och få badbyxorna fyllda av sand, bad, surf och restaurang. Go fredag.

Julstämningen har fortfarande inte infunnit sig, men idag var det gott med svenskt godis!

Men jag ska börja där jag slutade sist: Helgen blev fantastisk och kanske den bästa helgen hittills. Lördagen innebar en välbehövd sovmorgon för min del och ut i bilen med väskan packad för dagens äventyr. Vi hade tankat ner kartor på iPhonen över södra delen av ön och vi styrde vår resa mot Sandy´s Beach Park. Otroligt ställe, sandbotten, höga vågor som bryts ca 5 meter från stranden och goa’ farliga utåt-strömmar som gör det sådär spännande att bada. Christoffer har beskrivit dagen väldigt bra här. Dagen avslutades som vanligt med Surfers Church.

Här är en film som Christoffer Engström har gjort.

På söndagen var det iväg på nya äventyr. Jag, Cobe, Chris och Johanna åkte med en kille upp mot North Shore. I bagageluckan låg grodfötter och snorkelset till var och en av oss. Väl framme plockade vi ut grejerna och klättrade ut på en klippa där vi gick in i en grotta och ner i vattnet. Var lite rädd ett tag men rädslan gick snabbt över till en sorts fascination över Guds skapelse. Så otroligt vackert att bara simma runt bland fiskar, sköldpaddor och testa att dyka under kantiga, vassa klippor. Men jag måste göra det mer, hade endel problem med att tryck-utjämna när man skulle ner mot djupare vatten. Svårt att beskriva med ord, måste upplevas. Dagen avslutades med lite skateuppvisning i en skate-park lite längre bort.

Veckan har gått väldigt fort och vi har fått rätt många timmar i kontoret. Mitt projektarbete kommer att handla om att göra allt grafiskt material till Freedom Surf Contest som STN håller på Waikiki-beach i maj varje år. Den här veckan har jag jobbar rätt mycket med idéer och skissat upp allting jag behöver ha gjort innan vi lämnar denna fina plats och så smått börjat skissa på designen.

Idag har vi lagat pannkakor och varit på julparad. Imorgon ska vi på äventyr igen. Mer om det sedan.

Här kommer ett gäng bilder från senaste veckan.

På måndagen var det fasta igen och jobb och longboarding. Tisdagen innebar kontoret för våran del och ett möte med vår mediaboss vars papegoja och vars hundar avbröt oss var tredje minut så mötet som kunde tagit tjugo minuter tog en timme. Spännande det här. Men nu vet vi iallafall lite mer vad vi skall hitta på här vad gäller vårt riktiga syfte med resan:)

Klockan ringde kl 6 på onsdagsmorgonen och vi satte oss i bilarna på väg till stranden. Det är min varmaste födelsedag på väldigt väldigt länge och efter lite uppvärmning på stranden paddlade vi ut i en behagligt vatten. Surf hela förmiddagen. Jobb på eftermiddagen. En gång i månaden sticker hela gänget iväg med brädorna för att surfa vilket passade mig relativt bra för att uttrycka det milt:) På kvällen tog vännerna med mig ut till North Shore och lite höga vågor följt av ett besök på en god Thai-restaurang fyllde min kväll. Jag somnade gott efter ett första avsnittet av ”Nissene på Låven” (Norsk julkalender). Rekommenderas varmt för de som inte sett den men även för de som redan upptagits av ironin.

Tack för alla gratulationer vänner, det värmer fortfarande.

Idag var det min tur att åka på Feeding the Hungry, det är nog enda gången eller en av få gånger jag kommer att vara med på det. Den här gången var vi inne i Honolulu och delade ut mat till ca 400 icke engelsktalande fattiga och hemlösa kineser/japaner/indonesier/fillipinare ++ och några locals. Coolt, där får vi MASSOR av mat och de får köa, en efter en får sin kartong fylld med mat och går snällt hem eller någonannanstans. Efter att ha kört några lass med tomma äckliga kartonger till tippen avnjöts en dusch följt av god Sri Lankiansk mat som vår kära Srilankian Johnson, i sängen rätt över, hade tillagat.

Mitt blodsocker pumpar upp och ner, ibland har jag mycket, ibland har jag lite. Man häller i sig stora mängder av socker och fett här vilket inte är hälsosamt riktigt. Måste börja tänka på vad jag proppar i mig. Man får ”ta vad man har” här, och oftast är det bara socker vi har att äta.(nästan) Det gör en pigg men genast trött och med en plåt precis utanför fönstret där regnet piskar på nätterna får sömnen inte riktigt så många timmar som den förtjänar.

Nu blir det avsnitt nummer två.