När Eddie kom och gick.

Veckorna har sprungit på och vi har fortfarande inte surfat mer än en gång i januari. Men däremot så var vi och testade våra skate-skills en morgon i en betongpark. Riktigt kul, men inte direkt något för mig att forsätta med. Kanske bra på något annat jag:) haha.

Annars så har det flutit på rätt lugnt.

Förra helgen var vi och hjälpte till på PGA-touren, Sony Open. Där fick vi dela ut några serveys som folk skulle fylla i. Efter 25 sådana var vi i stort sett lediga. Det slutade med att vi hängde med Jesper Parneviks fru hela dagen medans vi följde Jeppe och hans framgångar. Söndagen innehöll i stort sett samma sak. Helt okej:)

I veckan har vi hållt på att bygga upp en wordpressblog till våra kära staff-medlemmar. Så den är strax i hamn + fortsatt arbetet med endel t-shirttryck och surftävlingen.

De flesta stora surfmärkena, såsom REEF, Billabong etc har haft sina stora surftävlingar redan och det vi alla väntar på är Quiksilvers enorma ”Eddie Memorial” tävling. En tävling som går av stapeln om vågorna håller de mått som Quiksilvers Crew har satt ihop. Alltså 22 Hawaiian feet höga vågor. (En hawaiian feet räknar man nästan som en meter. Så ca 20 + höga vågor måste det vara för att tävlingen ska dra igång.)

Innan jul hörde vi rykten om att en storm utanför Japan hade dratt igång, vilket innebar stora chanser för stora vågor och därmed ”EDDIE” i mitten av januari. Ryktena blev starkare och starkare och i torsdags var det alltså dags. Ca 40´000 åskådare hade samlats på Waimeia, NS. Vi hade åkt upp till North Shore på onsdagskvällen och bodde över hos en av Cobes kompisar som bor precis vid Waimeia Beach Park. Hela natten hade Quicksilver-teamet jobbat upp speakertorn och grejjer och kamerateamen med mycket utrustning var på plats och allt var fixat och klart. Vi kommer ner till stranden, smockat, och hittar rätt bra platser. Där sitter jag och ser på det mest gigantiska vågorna jag nånsin sett och från högtalarna hör vi speakern talar högt om tävlingen. Det var inte avgjort om tävlingen skulle vara eller inte så alla, absolut alla var där i ovisshet. Vågsetenkom in, stora som små. MEN vågorna höll inte måttet. De avbröt tävlingen och vi fick snällt åka hem mot STN efter att ha fäst våra blickar mot horisonten. Trist. Men ja, här är ett klipp och massa bilder. Tävlingen har endast varit sju gånger på 26 år.